Svampar lagrar miljarder ton kol

Vilket problem försöker vi lösa?

När vi bränner kol, olja och gas för energi släpper vi ut koldioxid (CO2) i luften. För mycket CO2 håller värme fast i vår atmosfär och värmer upp planeten. Forskare och ledare överallt frågar sig: "Hur kan vi ta ut kol ur luften och låsa in det någonstans säkert?" Svaret kan växa precis under våra fötter — i ett dolt nätverk av svampar i marken.

Hur mycket kol lagrar svampar egentligen?

År 2023 publicerade forskare från universitet över hela Storbritannien och Europa en stor upptäckt i tidskriften Current Biology. De tittade på hundratals studier om mark och växter för att reda ut en fråga: "Hur mycket kol flyttar mykorrhizasvampar — svampar som bildar partnerskap med växternas rötter — egentligen från luften ner i marken?"

Svaret var häpnadsväckande. Dessa svampar överför ungefär 13,12 miljarder ton CO2 ner i marken varje enda år. För att förstå hur mycket det är, föreställ dig ett tal så stort att du inte kan räkna det. Det är ungefär en tredjedel av allt CO2 som vi släpper ut varje år genom att bränna kol, olja och bensin.

Hur lagrar svampar kol?

Här är där magin händer. Mykorrhizasvampar bildar partnerskap med växternas rötter. Växten fångar solljus och gör det till socker (det är fotosyntes). Växten ger sedan något av det sockret till svampen. Till gengäld ger svampen växten näringsämnen från marken — särskilt kväve och fosfor, som växter behöver för att växa.

Men här är det smarta: svampen äter inte all socker direkt. Istället bygger den långa underjordiska trådar som kallas hyfer och använder sockret för att växa dem. Dessa hyfer sprider sig genom marken, och kolnet (från sockret) blir låst i själva svampcellerna.

Till skillnad från bakterier är svampar mycket bra på att hålla fast vid kol. Forskare säger att svampar har en "kolnyttningseffektivitet" på 40 till 55% — det betyder att 40 till 55 av varje 100 koldelar de tar in, behåller de i sina kroppar. Resten bryts ned för energi.

Hur länge lagras kolnet under jorden?

Det här är kanske det bästa delen. Kolnet sitter inte bara där i ett år eller två. Det kan vara låst i marken i hundratals år. När de äldsta delarna av svamptrådar (hyfer) dör bryts de ned till humus — rik, mörk organisk materia som lagrar kol i tusentals år.

Markvetare mäter hur mycket svampmaterial som finns i frisk mark, och mängderna är enorma. I en enda bit mark så stor som en marmor kan det finnas kilometers långa svamptrådar vävda tillsammans i ett intrikat nätverk — så tätt packade att den totala hyperlängden inuti kunde sträcka sig många meter om du kunde räta ut det. All den där svampen, spridd över hela planeten, lagrar kol i en skala som rivaliserar med vad vi gör med någon mänsklig teknik.

Varför har vi inte hört om det här innan?

Före 2023 var detta enorma kollagringssystem nästan osynligt för klimatforskare och beslutsfattare. Professor Katie Field, som ledde forskningen vid University of Sheffield, sa: "Mykorrhizasvampar representerar ett blindt fläck i kolmodellering."

Ingen räknade på det. Ingen mätte det. Det hände tyst i varje skog, gräsmark och trädgårdsmark, och ingen pratade om det.

Vad händer om vi skyddar marken?

Om vi förstår hur viktig detta svampnätverk är kan vi göra val för att skydda det. Att plantera träd och växter, undvika kraftiga bekämpningsmedel (som dödar svampar) och lämna marken ostörd hjälper alla svampar att göra sitt jobb. När vi skyddar svamparna i marken skyddar vi ett av Jordens mest kraftfulla kollagringssystem.

Säkerhet först: Mykorrhizasvampar är inte den typ av svamp som du kan se eller äta. De lever under jorden, osynliga för våra ögon, som mikroskopiska trådar i marken. Ät aldrig vilda svampar — titta, plocka inte. Det säkra sättet att odla svampar är med ett odlingsset eller att köpa dem från en butik, alltid tillsammans med en vuxen.

Den korta versionen

Mykorrhizasvampar bildar partnerskap med växternas rötter och flyttar kol från luften ner i marken varje enda dag. Forskare fann att dessa svampar lagrar ungefär 13 miljarder ton CO2 i marken varje år — ungefär en tredjedel av det kol som vi släpper ut genom att bränna fossila bränslen. Det här kolnet kan vara låst bort i hundratals år. Att skydda marken betyder att skydda ett av våra mest kraftfulla naturliga klimatverktyg.