Ner i färgkitteln

Att få receptet rätt

Att färga med svamp är lite som att laga mat: du följer ett recept, och mängderna spelar roll. Det viktigaste talet är förhållandet mellan svamp och ull.

Ett bra startrecept är 1 till 1. Det betyder att för varje 100 gram ull använder du ungefär 100 gram torkad färgsvamp. Starka färgsvampar kan färga ännu mer ull, så ibland använder färgare mindre. Här kommer din matematik och din köksvåg in — du väger båda delarna, skriver ner siffrorna och blir receptets väktare.

Väck pigmentet: blötlägg, sedan sjud

Torkad svamp håller hårt i sitt pigment, så vi lockar fram det i två skonsamma steg.

1. Blötlägg. Bryt eller mal först den torkade svampen i små bitar och lägg dem i blöt i vatten. Många färgsvampar behöver blötläggas länge — ofta en hel dag, cirka 24 timmar. Det mjukar upp dem så att färgen lättare kan komma ut. Du kan ställa i ordning det här och hålla koll på timern.

2. Sjud. Sedan kommer ett hett steg för en vuxen. De värmer försiktigt svampvattnet. Tricket är att hålla det varmt men inte kokande — runt 60 till 70 grader Celsius, det vill säga ångande men lugnt. Att koka för hårt kan göra vissa svampfärger dovare eller till och med förstöra dem. Grytan sjuder så här i minst en timme, och vattnet blir gradvis djupare och klarare.

Nu kommer ullen i

När färgbadet har en rik färg lägger den vuxna i din betade, fuktiga ull. Blöt ull ska i blöt — att sänka ner torr ull kan ge fläckiga partier. Ullen ligger i det varma färgbadet i ytterligare en timme eller mer och dricker sakta i sig färgen.

Dina vetenskapliga uppgifter medan den färgas:

• Håll koll på klockan och ropa ut tiderna.

• Observera hur ullen ändrar nyans minut för minut. Blir den blek citrongul eller djupt guldig?

• Anteckna: vilken svamp, hur mycket, hur länge. En färgdagbok gör att du kan göra om samma färg igen.

• Ju längre ullen ligger kvar, desto djupare blir oftast färgen.

Var försiktig runt grytan

Heta färgkittlar kräver respekt. Ånga och het vätska kan bränna.

Stå på behörigt avstånd från spisen. Låt den vuxna lyfta, röra och hälla allt som är hett. Du är forskaren med skrivplattan, inte kocken vid grytan. Och kom ihåg: färgen och svampen i grytan är aldrig till för att smaka på — färgsvampar är inte mat.

När timmen är slut lyfter den vuxna upp ullen. Den kan se mörkare ut medan den är blöt, och den behöver fortfarande sköljas och torkas — men du har just gjort färg av en svamp. I nästa lektion lär du dig hur man böjer den färgen till helt nya nyanser med lite kemi.