Kitin och cellväggar

Svampens fingeravtryck

Vi har sett vad svampar inte är. Nu ska vi möta det som gör svampar till sig själva. Tre drag samverkar som ett fingeravtryck för hela riket: cellväggar av kitin, en kropp av trådar och absorptiv näring.

Kitin: svampens byggsten

Varje svampcell är inpackad i en cellvägg, ett tåligt yttre lager som ger cellen form och styrka. Även växter har cellväggar, men de bygger sina av cellulosa. Svampar bygger sina av ett annat material som kallas kitin (uttalas: KI-tin).

Här kommer det roliga: kitin finns inte bara hos svampar. Det är samma tåliga material som bildar en skalbaggens knastriga skal, en krabbas skelett och räkans yttre skal. Så nästa gång du ser ett krabbskal tittar du på en kusin till materialet inuti varje svamp.

Svampar blandar kitin med andra ämnen för att göra sina väggar starka men ändå möjliga att växa. Ingen växt använder kitin i sina väggar, och inget djur bygger väggar runt sina celler överhuvudtaget. Den kombinationen är unik för svampar.

En kropp av trådar

De flesta svampar är inte uppbyggda som en fast växt eller ett djur. Deras kroppar består av otaliga tunna trådar som kallas hyfer (uttalas: HY-fer). En enda tråd är en hyf. Trådarna är så tunna att man oftast behöver ett mikroskop för att se en tydligt.

När många hyfer växer tillsammans bildar de ett tovigt nät som kallas ett mycel (uttalas: my-SEL). Mycelet är svampens verkliga, levande kropp. Det breder ofta ut sig utom synhåll i jord, löv eller ved. Svampen du ser är bara den del som sticker upp för att göra sporer; mycelet under jorden kan vara mycket större.

Eftersom trådarna är så fina har ett mycel en enorm yta som är i kontakt med sin omgivning. Den enorma ytan passar perfekt för svampens favoritknep: att äta.

Absorptiv näring

Kom ihåg att en svamp varken har mun eller mage. Den livnär sig genom absorption. Så här går det till, steg för steg:

1. Hyferna växer in i eller över maten, till exempel död ved eller fallna löv.

2. Svampen släpper ut enzymer, speciella kemikalier som bryter ner stora matmolekyler till små.

3. Denna nedbrytning sker utanför svampen, direkt i maten.

4. De små näringsämnena löses upp, och svampen suger upp dem genom sina tunna trådar.

Smält utanpå, sug sedan upp: det är absorptiv näring, och det är ett av de tydligaste tecknen på en svamp.

Varför allt hänger ihop

De tre dragen samarbetar. Tunna trådar (hyfer) skapar en stor yta. Tåliga kitinväggar håller trådarna starka när de tränger genom jord och ved. Och absorptiv näring gör att svampen kan förvandla dött material till mat. Tillsammans gör de svamparna till några av naturens bästa återvinnare, och de markerar svamparna som ett rike olikt alla andra.

Säkerhetspåminnelse: den återvinningsförmågan innebär att svampar kan växa på skämd mat och fuktiga ytor. Smaka aldrig på mögel eller vilda svampar för att undersöka dem. Om du odlar svamp, använd en riktig odlingslåda med en känd, säker sort, och laga svamparna tillsammans med en vuxen - ät dem aldrig råa.